..

I morse hann jag vara vaken i fem minuter, jag kände mig väldigt trött men hade oxo nån annan känsla som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Jag reste mig för att kliva upp o då kom tårarna.

Det är ganska längesen sist nu, men alltid lika jobbigt o chockerande då det bara bryter ut så snabbt ifrån ingenting. Efter en timmes gråt skickade jag ett mess till min chef om att jag inte skulle komma till jobbet o varför. Det är riktigt skönt att han vet om mina problem, men jag får ingen mindre ångest över att behöva stanna hemma ännu en gång för det. 

Jag vet inte hur länge jag grät, jag somnade till slut o drömde så sjuka drömmar. Sen har jag sovit tre fyra timmar nu på dan oxo, jag blir alltid så slut då jag mår dåligt

Önskar att det bara kunde försvinna på en gång, istället så hänger det kvar o sänker mig under hela dan.