Lugnet..

Häromveckan var det så där otroligt kallt här, ni vet sådär kallt att det verkligen biter i kinderna o att det är svårt o andas.

Jag stod på baksidan av mitt föräldrahem o såg solen gå upp över skogen o täkterna. Såg hur snön svarade med gnistrande svar o sa god morgon. Jag tog ett så djupt andetag jag kunde, kisade mot solen o kände samma lugn som jag alltid gör på den här platsen.

Tystnaden var öronbedövande o bröts endast av hästarnas frustande då o då. Jag älskar verkligen hur snön tystar ner världen...allt känns mindre, lugnare o man ser allt med nya ögon.

Jag är verkligen ingen storstadstjej, tänkte jag. Öppna vidder, lummiga skogar, slingriga grusvägar o djur av olika slag....det är min grej..

Det mår jag bra av.

Två simpla iphonebilder från denna kalla morgon..