Landar..

Har packat upp kläder idag, jag är hemma igen på riktigt. Städade lite, vill komma iordning så snart som möjligt igen, landa. Var på arbetsförmedlingen igår, så nu är man med i rullarna igen..har ev ett jobb på gång, mailar fram o tillbaka mest just nu. Får se hur det går.

Önskar att jag hade möjlighet att gå på Fotomässan i Stockholm i helgen, men har inte råd eller ork att resa...så sjukt trött. Men såg att min bild fortfarande får vara med på väggen för Fotoskolan(alla fick välja en bild var som vi tagit, som vi ville visa upp), så har ni vägarna förbi så kolla in alla fina bilder, inte bara från våran skola såklart.

Kylan kom i natt o snön på vissa ställen, kan väl inte klaga då vi haft en väldigt mild vinter hittills. Tycker dessutom att det blir så vackert då frosten ligger hela dagen, solen som gnistrar i den o smälter sin väg fram försöker värma jorden.

Mandiz blev fundersam över isen idag, tyckte inte om att den knakade o sprack då hon satte sin tass o försökte gå ut på den. Vi gick en sväng alla tre, jag, Peter o hon.. rätt så härligt o komma igång med promenader, även om de är rätt lugna så här i början.

Nu ska jag försöka hålla mig vaken till kl nio då Rheborg o Schyffert fortsätter sitt undersökande inom fotograferandet. Roligt o intressant program faktiskt.=)

Bjuder på två lite dassiga mobilbilder från promenaden...det var så himla fint däruppe vid Ankarmon, men det framgår liksom inte riktigt genom en iphone. Måste börja ha med mig kameran.

Då inget blir som man tänkt sig, men kanske blir bra ändå..

Igår satt jag bakom ratten i vår lilla bil, fylld med resväskor o plastpåsar fulla med kläder.Jag styrde kosan norrut..hemåt. Ovanför mig såg ett v av gäss som flög söderut, mot värmen...va skönt det skulle vara med sol o värme..

Ena stunden kände jag mig nöjd o mycket lättare av beslutet jag tagit att avbryta min utbildning, men andra stunden rann det tårar pga att jag avbröt utbildningen som jag verkligen vill gå. 

Nu går ja inte på Fotoskolan Sthlm längre alltså..

Jag kände att jag mådde bara sämre o sämre där nere, vet inte om det beror på vart jag bodde eller vad det egentligen var som triggade igång det hela...men i o med min problematik med depressioner så blir ju ofta minsta problem så mycket större o tar så mycket av mina krafter...kände mig helt orkeslös då jag var i Sthlm, förutom under en del lektioner. 

Men men så är det iaf...tar ett sutdieuppehåll(om det blir godkänt) o hoppas på att kunna fortsätta utbildningen om ett år.

Fotandet fortsätter iaf, köpte mig en bok idag som jag ska fylla med olika idéer(mest foto) som jag vill utföra o jag har redan fyllt en par sidor. Kreativiteten släpptes lös i o med att knuten i magen släppte verkar det som. Bara jag har plockat reda på all packning så ska jag sätta igång o beta av idéerna en efter en...=) Ser verkligen fram emot det.

Sen har vi julen oxo ja..haha..måste ju börja pynta snart! Jo, jag vill ha allt klart till den första advent så man kan njuta av det mysiga innan julafton..älskar o pynta inför jul, allt blir så mycket mysigare=) Svårt o få till den mysfaktorn resten av året liksom..

Apropå julen, så var det den sista uppgiften jag hann med o få, men inte göra på skolan..göra ett julstilleben i studio. Funderar på o göra nåt sånt på egen hand nu faktiskt, bara för att jag älskar julen=)

Bilden är tagen av mig med en rätt dålig kamera för några år sen, men gillar ändå stämningen i den=)

En dags strosande..

Igår var jag ledig, eller ja, eget arbete heter det visst. Spenderade hela dagen med att strosa. Jag strosade längs med Drottninggatan innan alla affärerna öppnat. Såg då en del leveranser kom o hur budkillarna  ropade hej o godmorgon till varandra. Såg vissa jäkta gatan fram med, vad jag tar för givet, en caffe latte i handen...vissa sena till jobbet, vissa med ett eller flera barn i släptåg som de försöker snällt få att gå snabbare, men vissa bara går såhär snabbt här. Jag tror Stockholm gör det med folk, eller storstäder i allmänhet kanske. Dom får folk att öka takten, dom har inte tid att vänta de där extra minutrarna som det tar för nästa tunnelbanetåg att komma o dom har definitivt inte tid att gå långsammare o iaktta o verkligen se varandra då de passerar gata upp o gata ner.

Jag menar självklart inte att det behöver vara som i byarna då man säger hej till alla man möter, skulle bli lite konstigt o svårt för den delen o hinna med o säga hej. Kul ändå o prova nån gång ha ha..kommer ni ihåg Crocodile Dundee 1, då han kommer till NY för första gången o säger hej till så många han kan på gatan...folk tittade på honom som om han vore psykiskt störd haha. Men jag tror att det skulle bli lite så i verkligheten oxo tråkigt nog. Bara man går ensam o ler för sig själv, tittar ju folk konstigt på en. Men det är något jag brukar göra,ser nog ganska fånig ut men hellre det än sur o tråkig.

Iaf så strosade jag vidare mot Fotografiska o spenderade nån timme eller så(höll inte koll på tiden alls den här dan) mellan Pieter Hugos dystra men sanna porträtt av Afrika, Paulo Roversis mystiska porträtt o modebilder(helt kär i vissa bilder o framförallt mystiken i dom), sedan en av mina stora favoriter...Inta Ruka. Älskar verkligen hennes bilder, hur man verkligen får kontakt med människan som hon porträtterar o hur man känner deras känslor.. Känns lite overkligt att jag har träffat henne, pratat med henne o att hon dessutom gillade min utställning i våras är ju sinnesjukt!=) Fick även höra idag att jag kommer nog o få en inbjudan till en annan av hennes utställningar framöver, som äger rum på hemmaplan(min alltså=)).Wiiiieee!=D

Efter detta besök så styrde jag kosan mot Moderna Museet. På vägen dit var jag nära o blåsa bort, jag tror nån syssling till stormen Simone härjade i stan.

Väl på Moderna, så var mitt sikte inställt på Cindy Shermans utställning "Untitled Horrors"...ni som inte vet vem hon är eller vad hon gör kan klicka på länken i hennes namn, så ser ni att det är en väldigt speciell typ av fotografi hon sysslar med. Många skulle nog kalla det för fult, jag kallar det hellre provokativt o utmanande. För det är en utmaning att stå kvar o titta på en del av hennes bilder, för de ger en sån känsla av obehag att man bara vill gå därifrån. Men utifrån hennes bilder ska vi på utbildningen inspireras o göra ett självporträtt i sann Cindy Sherman-stil....det blir en utmaning, men jag tror det kan bli roligt.

Efter en alltför kort stund av studerande av hennes bilder, gick jag o kollade på samlingen de har på Moderna..den var inte alls så bra som jag mindes...gick så ner till surrealisterna o beundrade den stora Dalitavlan som hänger där. Har ju sett den förr, men kan inte sluta förundras över denna sinnesjuka människas fantastiska konst, känsla för detaljer o precision.

På vägen tillbaka upp, gick jag förbi en spade som hängde på väggen, "förlängning av en arm" tror jag det stod bredvid den... O jo, jag fattar grejen med namnet osv, men utan namnet så är det bara en spade. Jag vet inte ibland kanske jag inte är tillräckligt konstnärlig i mitt sinne helt enkelt...eller så behöver jag bara fundera på det en stund, för nu plötsligt så var den inte så dum ändå då jag tänker efter på den...hmm

Strosade vidare genom stan o vimlet, in i några affärer o sedan vidare upp för Drottningatan igen o hem till mitt lilla krypin på Odenplan.

Nej, nog med orddrällande från min sida...nu blir det till o sova tror jag bestämt.

Här är en bild jag tog under gårdagen, kände att jag måste börja leka lite med photoshop igen(som jag gjorde innan jag visste vad jag höll på med=P) o inte alltid göra så realistiska bilder, så här är Af Chapman i Stockholm, inte så mycket experimenterande gjort på den..men jag måste börja nånstans..(hoppas den inte är för mörk bara).

Godnatt.

Superbra föreläsare..

Sitter på tåget på väg hem nu o efter att ha spenderat ungefär två timmar på golvet av Centralstationen i Stockholm, känns det oerhört bra att sitta i en tågstol!=)

De här senaste dagarna i skolan så har vi haft, dels juridikföreläsningar med tillhörande tentafrågor(!) o sedan har vi haft  1,5 dag med otroligt bra o inspirerande föreläsningar av både fotografer, ADs o retuschörer. Jag måste säga att mitt hopp o min känsla ang utbildningen har ökat o är så mycket bättre!=)

Några av dom som föreläste som jag verkligen fastnade för var dessa:

Olivia Jeczmyk Hon är en fantastisk stillebenfotograf, som inte alltid jobbar som man kanske väntar sig att hon borde, med vare sig metod, motiv osv.. Hon har otrolig känsla för färg o form o jag är lite småkär i hennes färgstarka stillebenbilder faktiskt!

Sen fick jag ju även upp ögonen för en av hennes samarbetspartners Fideli, som är en sjuukt duktig papperskonstnär! Kolla bara in dessa bilder som de gjort tillsammans..

                                        

ALLT är i papper på denna klocka!!!

                                            

Här ser man ju tydligare att det är papper, vilket är fint, men förstå vilket jobb det ligger bakom all bilder!!

                                             

Här en lite 1700tals inspirerad stillebenbild, där allt oxo är i papper såklart..ALLT! Kolla in Fidelis eller Olivias sida för att se mer=)

Sen hade vi David Bicho, som  var en riktigt skön människa! Självlärd fotograf, som jobbat sig upp.

 Han bjöd verkligen på sig själv, visade på fel han gjort o brister han har för att tipsa oss om hur man inte ska göra o lite grejer man bör tänka på som blivande fotograf osv. Det blev många skratt under hans föreläsning kan jag lova...hans hemsida håller på att ändras om. för att bli bättre som han själv sa, men den kan vara värd att kolla in ändå.

Sedan har vi härliga Aida Chehreshgova. Hon besökte oss idag och vilken människa!=) En cool tjej, som verkligen vet vad hon vill o vad hon står för osv. Älskar att hon inte är rädd för att provocera o vara FÖR mycket(som många talat om för henne) i både hennes bilder o hennes personlighet. Verkligen en stor inspiration som jag ska hålla ögonen på!=) Hon har bland annat gjort Swedish Hasbeens snygga reklamkampanj, men annars jobbar hon med stora team o produktionenr, uppstyrda bilder där hon kontrollerar ALLT o det blir hur snyggt som helst! Hon inspireras av allt o låter sig inte skrämmas av att ta bildspråk som liknar nazitysklands bilder, för estetikens skull, eftersom hon vet vart hon står. Hon är inte nazist o hon gör inte nazistiska bilder, men hon inspireras o gör det bättre. Hon tänker verkligen igenom sina bilder från ide till slutprodukt i minsta lilla detalj o allt känns proffsigt o rent. Kolla in hennes hemsida för att inspireras av hennes olika stilar o bilder vettja!=)

Andra föreläsare vi hade, Anna Romson AD , Retuscheriet , Eizo , Stefan Ohlsson Projektor 

Riktigt bra dagar som verkligen har peppat mig o gett mig mer tålamod o hunger efter ännu mer kunskap!

Sömnlös..

Jag har så svårt att sätta ord på vad det är som får mig att vantrivas som jag gör här i Stockholm...men jag har lika svårt att åka ner hit varje gång, det är en ångest som river i mig samtidigt som jag ändå vill det  här.

Tänk om utbildningen kunde ligga närmare hem, eller om den kunde kännas hundraprocentigt bra, vilket den inte gör just nu... Men jag hoppas att det ändras, annars kommer jag nog inte orka länge till.

Den här ensamheten i mitt rum gör ju sitt till oxo. Lite lustigt egentligen, då jag är en människa som ofta trivs för mig själv..åtminstone trodde jag att jag var det. 

Men å andra sidan hemma är jag sällan själv, inte på riktigt iaf. Är inte Peter hemma, så har jag alltid katterna o nu oxo vovven. Djuren är ju verkligen något som har gjort skillnad på mig o mitt mående, då pratar jag mest om katterna , vi har ju haft dom längst. 

Men djur har sån påverkan på vårt psykiska mående o jag har märkt en stor skillnad på mig själv sen vi skaffade dom. Nu vet jag att det har inte enbart med dom att göra, men de betyder en hel del, vilket gör att när jag nu sitter i det här lilla rummet känner mig väldigt ensam, plus att jag för tillfället o sen nån vecka tillbaka inte kan sova i sängen utan får sova i soffan som en liten ostkrok (pga att något lever i madrassen o tycker hemskt mycket om att bita mig!) 

Det där med madrassen började som sagt för nån/några veckor sedan då mystiska bett började dyka upp på kroppen o klia nåt infernaliskt. Vägglus, tänker ni..o ni är inte de enda som tänkt tanken, även jag har gjort det...men jag har sökt med lampa igenom sängen, under sängen, runt lister men inte hittat något(som tur är). Jag får inga besvär då jag sover i den lilla soffan i rummet o heller inte då jag sover på hemmaplan...så jag har alltså begränsat mitt problemområde till sängen. Då det inte är min säng, gör att det hela känns något äckligare! 

Jag har inte haft möjligheten att prata med min hyresvärd om detta, men hoppas att kunna ta upp det i morrn. Ville vara helt säker på att det var något I sängen, innan jag tog upp det med honom. Så, såhär trevligt har jag det på kammarn, i storstan...=P=/

Men tillbaka till min osäkerhet o trivsel...det här är ju en jättebra chans jag har, att gå den här utbildningen, lära mig allt jag vill lära mig...men jag saknar något, något som gör att inget känns så bra som det borde.

Att hela tiden gå med den här osäkerheten, ångesten o vantrivseln tär på mig o mina krafter rejält. Jag känner mig ständigt trött o mitt humör svänger mer än det gjort på länge. Jag har ju faktiskt mått bra väldigt länge nu, äter fortfarande medicin o det fungerar bra...vilket gör att det känns ännu mer ovisst om detta är något som är värt att utsätta mig för; eller hur man nu ska säga..??

Löjligt, kanske vissa tänker "det är väl bara o bita ihop".. Jo, till viss del, men om jag börjar må dåligt av det..ska jag fortfarande bita ihop?? 

Men det är ju inte bara skit här nere om jag nu får det o låta så..det finns mycket bra oxo. Utbildningen är ju faktiskt en del trots allt, klasskompisarna är en annan(finns många roliga o intressanta personer), vissa lärare känns lovande(dock kan jag sakna eldsjälen Joakim på Forsa!)...sen har vi då staden, full av möjligheter, liv o saker att göra hela tiden... Men den får mig kluven, ena sidan älskar jag hur den är full av så många olika människor, den ena mer speciell än den andra, jag älskar kulturutbudet o alla intryck...men saknar närheten, känslan, värmen... Stockholm har en förmåga att kännas kallt o ytligt tycker jag o det stämmer inte ihop med vem jag är eller vad jag vill omge mig av för känsla för att må bra.

Jag har mycket som rör sig i mitt huvud, vilket gör att jag nu heller inte kan sova här nere(trots att jag nu slipper alla bett)....men nu måste jag försöka sova igen, juridikföreläsning i morron 9-17! Hur länge håller man sig alert tro??=P

Gonatt..förhoppningsvis..

En dag för några veckor sedan..

För några veckor sedan, då vi precis skaffat Mandiz=) så åkte vi ut till skogs o grilla lite korv i det otroligt fina höstvädret. Bilderna "försvann" ju i datorn pga min fumlighet, men som ni ser är de tillbaka=)7

Det var kärlek vid första ögonkastet mellan husse o vovve o för mig med måste jag säga <3

 Vincent, Ida o Nizze var oxo med...här är Nizze väldigt intresserad av vad som gömmer sig i matsäcken =P

 Har hon inte den goaste lilla bullnos=)

Peter gjorde upp brasa.. 

 Nizze hittade en tandpetare=P

 Upptäcksfärd..

 Söt då=)

  

 

 Nizze posar vant=)

  Min fina älskling <3

 Kärlek..

 Tydligen säger Peter nåt väldigt viktigt om korvgrillning..

 ..gott var det iaf=)

..o Nizze ville hemskt gärna smaka..=P 

Vilda 4 år..

I fredags fyllde min äldsta brorsdotter fyra år o i lördags åkte vi dit för att fira henne.=)

Här är födelsedagsbarnet=)

..o lillasyster Ottilia var ju oxo med såklart=)

 Ballonger är ju ett måste då det är kalas..

 Söt <3

 o söt <3

  Födelsedagstårta..

 ..o någon som blev generad då vi sjöng för henne o hon måste ha mamma ståendes vid henne=)

 Lillasyster hade full uppsikt..

 ..så att syrran skötte sin uppgift..

 <3

 Moster Emelie

 Mormor Carina visar presenten som Vildas mamma hade då hon var liten..

 ..det här fina halsbandet..

 Mer paketöppning..

 Lillasyster fick oxo ett paket..

 =)

 Mys med pappa <3

O så var det slut på paket=)