Solen..

Idag sken solen. Den inte bara sken, den värmde oxo.

När blir man gladare av att se sin skuggbild än då vårsolen tittar fram o smeker ens axlar o rygg med sina varma strålar? 

Det är ju fortfarande februari, snön ligger kvar i fläckar...kommer det o bli kallt igen? Vem vet, men idag njöt jag..till tonerna av bla Toploaders-"Some kind of wonderful" svävade jag fram på min pw o kände mig lyckligast i världen..

Solen, jag har precis insett att jag älskar dig!

En dag för några veckor sedan..

För några veckor sedan, då vi precis skaffat Mandiz=) så åkte vi ut till skogs o grilla lite korv i det otroligt fina höstvädret. Bilderna "försvann" ju i datorn pga min fumlighet, men som ni ser är de tillbaka=)7

Det var kärlek vid första ögonkastet mellan husse o vovve o för mig med måste jag säga <3

 Vincent, Ida o Nizze var oxo med...här är Nizze väldigt intresserad av vad som gömmer sig i matsäcken =P

 Har hon inte den goaste lilla bullnos=)

Peter gjorde upp brasa.. 

 Nizze hittade en tandpetare=P

 Upptäcksfärd..

 Söt då=)

  

 

 Nizze posar vant=)

  Min fina älskling <3

 Kärlek..

 Tydligen säger Peter nåt väldigt viktigt om korvgrillning..

 ..gott var det iaf=)

..o Nizze ville hemskt gärna smaka..=P 

The end of the world..

Sitter just nu på bussen hem till lilla Hälsingland igen o har precis tittat på en sååå fin film att mitt hjärta känns både lite trasigare o lite helare. 

Filmen är "Seeking a friend for the end of the world" o handlar om två människor som möts då det är bara tre veckor kvar tills världen går under. En asteroid är på väg mot jorden o kommer att utplåna mänskligheten o dess hemplanet.
Jag var lite skeptisk från en början, men måste säga att den fångade mitt hjärta o jag satt här i bussmörkret o grät..inte så mycket över det sorgliga i storyn utan det fina mest. (Såklart det sorgliga oxo.)

Men så började jag oxo fundera på vad skulle man själv göra, om man fick reda på att jorden går under om tre veckor??
Jag har alltid sagt att om jag fick typ ett halvår kvar att leva så skulle jag resa den första tiden för att sedan spendera resterande tid med mina nära o kära. Men på tre veckor o om hela världen står inför utrotning, så fungerar inte den planen riktigt...vare sig tidsmässigt eller praktiskt, inga flyg eller liknande skulle ju gå, allt skulle stängas ned o världen skulle bli ett laglöst samhälle förmodligen.

Men den andra delen av planen håller jag kvar vid iaf, att spendera tid med mina nära o kära. Jag skulle se till att de visste precis hur mycket de betytt för mig i mitt liv o jag skulle försöka få den sista tiden att bli så sorglös som möjligt.

Se solnedgångar o soluppgångar med den jag älskar, sova under bar himmel o älska i månsken(om det är varmt vill säga haha). Äta bara god mat, se mig runt i min omgivning o upptäcka den som om det vore den första o ta in varje intryck den ger. Dra in alla dofter av blommor, gräs, doften av kattens päls eller mjukheten i en hästs mule, kalla höstnätter eller varma sommarnätter.... Det är så enkla saker som dyker upp i mitt huvud då jag tänker på vad jag skulle göra de sista 21 dagarna av mitt liv o det får mig att tänka på att varför gör jag inte dessa saker (o lite till) nu då jag lever på obestämd tid? Varför skjuter man på saker man vill göra, bara för att man kan göra dom en annan dag, man hinner inte nu osv...??
Jag har absolut inget bra svar på den frågan själv, då jag är en expert på att skjuta på saker o ting, på möten med människor jag älskar, platser jag vill besöka osv osv....

Vad skulle ni göra med era sista tre veckor?? Vem skulle ni spendera dom med??

Medan ni funderar, tycker jag att ni skal se filmen=)

En större familj...

Ligger i mitt lilla krypin i Stockholm nu o det enda som lyser upp omkring mig är dataskärmen. Omgiven av mörker o så himla trött. 

Jag har två dagar till här nere, sen bär det av hemåt igen i hela fem dagar=). Helgen som varit, spenderades oxo hemma trots att jag tänkt stanna här...men längtan tar liksom över ibland.

Har en del fina bilder från i lördags då vi var ute i skogen, men i ett försök att vara effektiv idag o flytta en hel del bildfiler, så kan jag nu inte öppna dom! Över femtusen bilder!! Men de finns kvar iaf som tur är, för jag hittar dom med utforskaren, men lyckas inte öppna dom med Lightroom. Mycket ennerverande! Sen har jag något annat problem med min dator också, den bara stänger ner programmen då jag håller på o jobbar=/, så i helgen blir det ett besök hos min gamla lärare från Forsa igen. Han hjälpte mig o rensa den tidigare i sommar o nu är det dags igen för honom o rycka ut haha...jag är nog hans mardrömselev, då det gäller datorer iaf..han blir ju aldrig av med mig o mina klumpigheter.=/=P

Om någon kan hjälpa mig här nere, undrar ni kanske...nej, för alla man frågar om hjälp här håller upp händerna o skakar på huvudet, då de säger att de inte rört en PC på säkert femton år! Jahapp...

Men men det ordnar sig nog...

Jag borde börja röra på mig igen, apropå min trötthet tänkte jag..men det är ju svårt o hitta motivationen o orken då man hela tiden är så trött....även om jag vet att jag nog blir piggare av det...lite av ett moment 22 kanske. Men nu då jag åker hem, ska jag ut o gå med Mandiz iaf tänkte jag. Hon är nämligen vår hund som vi skaffat, hon är en blandning av rottweiler, kangal o sharpei. (Den andra hunden Bobo jag skrev om i tidigare inlägg, fick flytta hem igen av olika anledningar.)

Men nu är vi med hund iaf o Peter(min man om någon inte vet) är så himla glad. Han är ju verkligen hundmänniska o har ställt ut o tävlat med hundar han haft förr. Jag är ju mer kattmänniska, surprise surprise..men tycker såklart om hundar oxo, jag gillar ju de flesta djur. Men nu är vi en lite större familj, tre katter o en hund.=)

Knubben..

Kiriam o Satan..

o här är lilla Mandiz=)