Halloween 2013..

Här kommer en drös med bilder som även dom legat o väntat allt för länge på minneskortet. För andra året i rad drog vi ihop en liten Halloweenfest på klubben som Peter är med i o i år kom det lite mer folk än förra året, hoppas på ännu mer nästa gång. 

Kul var det iaf o allra helst att så många klädde ut sig.=)

Det var allt från från Halloweenkvällen 2013...ses i år hoppas jag=)

Lugnet..

Häromveckan var det så där otroligt kallt här, ni vet sådär kallt att det verkligen biter i kinderna o att det är svårt o andas.

Jag stod på baksidan av mitt föräldrahem o såg solen gå upp över skogen o täkterna. Såg hur snön svarade med gnistrande svar o sa god morgon. Jag tog ett så djupt andetag jag kunde, kisade mot solen o kände samma lugn som jag alltid gör på den här platsen.

Tystnaden var öronbedövande o bröts endast av hästarnas frustande då o då. Jag älskar verkligen hur snön tystar ner världen...allt känns mindre, lugnare o man ser allt med nya ögon.

Jag är verkligen ingen storstadstjej, tänkte jag. Öppna vidder, lummiga skogar, slingriga grusvägar o djur av olika slag....det är min grej..

Det mår jag bra av.

Två simpla iphonebilder från denna kalla morgon..

Vakna..

Jag vill börja skriva igen..försökte med gammal hederlig dagbok, men pennan ville liksom inte röra sig över pappret. I mina tankar har jag de senaste månaderna skrivit mängder, noveller ja kanske till o med romanlånga inlägg med tankar, känslor, drömmar o bara vardagligt nonsens. Känns det då inte rätt onödigt att jag sitter här med en blogg som bara står o väntar. Kvar i det förflutna väntar den på att få hänga med igen.

Mitt skapande har stått still, fotografiskt, skriftligt..ja allt skapande har legat i dvala. Men precis som med romanerna som skapas i mitt inre, finns där också de vackraste bilderna, målningarna till o med kläderna jag skapat. Men något sätter stopp, från tanke till handling bör inte vägen vara lång...men just nu är den milslång för min del.

Men jag har börjat träna iaf, boxning så jag är aktiv på vissa sätt. Boxning har jag velat prova sen jag var ganska liten faktiskt o det är så himla kul! Det är vansinnígt jobbigt, men jag känner att musklerna som jag vet ligger gömda därunder det mjuka börjar vakna o jag börjar hitta tillbaka till mitt träningsglada jag! 

Hur som jag tror att jag är på väg att vakna..jag måste vakna. 

Dvalan får lov att vara över nu.

Bild tagen av mig, calipophoto.com